denne Lärare, til at bewista wår Frälsares Gudom och Almakt, icke allenast oskadd burit et glödande järn med bara händerne, utan ock låtit en waxduks-klädning brinna up på kroppen, hvarigenom Eric blifvit bewekt til Christendomen[1]; men detta järtekn eller något dylikt har snarare händt Harald Gormson några åhr tilförne[2] eller ock A. 974[3], då Haralds hiälpare Håkan Jarl[4] blef til Christna Läran omwänd[5]; ty man har ingen underrättelse, at Eric Segersäll haft annan tro, än andre den tidens Konungar i Norden, som gerna af Stats-slughet förtego sina meningar, det är til säjandes, at han hvarken bekändt sig til Christendom eller Hedendom, utan tålt beggedera: Hvad man om Eric säkrast kan säja, är det, at han, så högt som hedniska dygder kunnat stiga, förtient namn af en Stor Konung: Han har af sit Folk warit älskad som en Fader och i sin krigshär, när han sielf warit tilstädes, skall han hafva hållit en ordning och krigsaga, som gifvit honom dubbel styrka[6]. Sedan han skilgt sig wid Sigrid Storråda, tog han til Drotning Audur eller Öda, en Doter af Norske Jarlen Håkan Sigurdson, som för detta är omtalad. Denne Monark blef sotdöd i Upsala A. 994[7]; slutandes således sin lifstid och segersamma
- ↑ Ad. Brem. Hist. Eccl. L. 2. c. 26.
- ↑ Sigeb. Gembl. ad A. 966. & Radulf. de Dicet. in Abbrev. ad 970.
- ↑ Alb. Stad. & Ditmar. ad A. 973. & 974. ap. J. Wild. ad Puff. c. 21. p. 376.
- ↑ v. supr. §. 3.
- ↑ cfr. J. Wild. L. c.
- ↑ cfr. Örnh. Hist. Eccl. L. 2. c. 6. p. 150.
- ↑ Denne Konung tilskrifves Mynt, (Peringsch. Ättart. p. 34.) hvarom man wäl ej kan wara aldeles säker (v. J. Wild. ad Puff. p. 379.): Dock kan ej fela, at ju åtskilliga i hans tid blifvit slagne. Et med de Latinska bokstäfver E. O. E. O. tycks wisa hans gemensamma regering med hans Broder Olof (Bren. Thesaur. Num. Tab. 2. p. 5. n. 8.).
