Den här sidan har korrekturlästs
Konung tycks ej denne gången hafva stadnat i Jutland, utan gådt widare genom Sleswik och in i Tyska Riket, eller åtminstone, som han då jemte de Danske öjar intagit Skåne[1], Halland och Blekingen, hvaruti han utan tvifvel upbådat en ansenlig Här af Askemänner[2] eller Siöfolk; är det likt, at han tillåtit desse krigare giöra et inbrott i Neder-Saxen, der de grufveligen skola hafva framfarit och giordt på Saxerne stora nederlag[3].
16. Man har wäl föregifvit, at Kejsar Otto 3. och Hamburgske Ärke-Biskopen Libentius strax efter denna ändring i Dannemark skickat Sleswikske Biskopen Poppa, til at handla med Konung Eric så wäl om werldsliga mål angående Danska Riket som om Christna Lärans uprättande, och at då
- ↑ Öfver Skåne regerade under Harald Gormson en Höfding kallad Strut-Harald, hvars Söner woro Hemming, Torkel den Höge och Sigvald Jarl, som regerade i Jomsborg och war Wendiske Konungen Burislavs Måg: Strut-Haralds Doter Tofwa ägde Bo den Digre Wesetes-Son af Bornholm, som war en så hård Slags-kämpe i Jomswikinge-slaget mot Håkan Jarl i Norige och hans Son Erik. v. Sturl. T. 1. p. 245. & sequ.
- ↑ v. supr. c. 4. §. 6. & c. 14. §. 11.
- ↑ cfr. Helmold. Cron. Slav. c. 15. p. 47. Ar. Hvidf. Chron. Dan. p. 55. &c.
