anmodade af Hertig Richard i Normandie, at hielpa honom i hans krig mot Eudes 2, Grefve af Chartres: Olof, som af Utlänningar är kallad Lacman[1], kom då med sin Bunds-förvant til Bretagne och giorde der et stort nederlag på Landsens Inwånare, som satt sig til motvärn: Sedan intogs och upbrändes staden Dol, hvarpå Nordiska flottan gick in i Seine-strömmen til Rouen, at bistå Hertig Richard A. 999. Då regerade Konung Robert i Frankrike: Han fruktade, at detta Rike nu skulle falla i samma olycka, hvarunder det suckat snart i tvåhundrade åhr; ty giorde han Richard och Eudes, sine krigande Lähns-herrar, ganska bewekeliga föreställningar om Enighet och förlikning, som ock til Frankrikes bästa lyckades: Richard lagade, at Svenske Konungen och dess medfölje gillade Freden, hvarmed desse Nordiske Bundsförvanter wände tilbaka, med rika skänker begåfvade[2]: Det syns, som Olof wid detta tilfälle genom Robert, Ärke-Biskop
- ↑ Så kalla honom Wilhelm Calculus (Hist. Norman. L. 5. c. 8. & 11.), Orderic Vitalis (Hist. Eccl. L. 1. p. 371.), Le Pere Daniel (Hist. de France T. 2. p. 342.) och flere; men af hvad orsak, är svårt at utgrunda (v. Er. Benz. ad Vastov. p. 27.): Om detta namn warit det samma som Lekman eller Laicus (v. J. Wild. ad Puff. p. 435.) eller om Olof så blifvit kallad af Laugern eller Mälaren, der han hade sin hufvudstad (ty Lugomanner kallades alle Mälareboar altifrån Taciti tid. v. supr. c. 3. §. 15.), det giör oss föga eller intet til saken.
- ↑ Le P. Dan. Hist. de Fr. T. 2. p. 342.
