at förråda honom så mycket lättare. Sedan Olof Tryggason i wänlighet afgiordt sin sak med sin gamle Svärfader, tänkte han wända hem igen til Norige; men wid Svölderöen låg denna Öfvermakt för honom, hvarwid hans falske Svåger Sigvald med sina Skiepp giömde sig undan: Man angrep nu Noriges Konung på alla sidor med sådan häftighet, at detta Siöslag warit et af de blodigaste i Norden: Han deremot försvarade sig så tappert, at man länge misströstade om Segren: Sielf war han på et den tiden ganska stort Skiepp, Ormen den Långe kalladt, som så manligen wärjades, at först Dannemarks och sedan Sveriges Konung måtte det öfvergifva: Eric Jarl war enträgnare: Han lade med sine hämdfulle Nordmän om bord med Olof Tryggason, hvars folk nu merendels stupat, och stadnade ej förän Ormen den Långe war intagen: Innomdess hade han så när blifvit ihielskuten af Einar Tambaskelfver[1], en af Olof Tryggasons kämpar, som äfven war Skald och derhos en god bågeskytt; men en Finne af Eriks folk, som mycket wisst kunde skuta, träffade
- ↑ Denne blef sedan Erik Jarls Svåger och fick hans Syster Bergliot Håkans-Doter (Sturl. T. 1. p. 392.).
