hämd: Hon hade, alt sedan hon gift sig, med Sven Tiugoskegg, ständigt upäggat honom emot Olof Tryggason, hvilken nu liksom sielfmant rusade dem i händerne: men för Sven allena war detta förehafvande alt för stort: Han anmodade om bistånd sin Styfson Konung Olof i Sverige, som ock strax på sin Moders instyrkan dertil war färdig: wid den tiden woro också i Sverige Eric och Sven, Norske Jarlen Håkan Sigurdsons Söner och Olof Skötkonungs Styfmoders Bröder, som til honom tagit sin tilflykt ur Norige för Olof Tryggasons öfverwälde A. 995. eller 96. och gerna sökte tilfälle, at hämnas: Eric Jarl Håkanson slog sig derföre nu til desse Konungar med skiepp och folk: Denna stora Siömakt samlade sig först på sommaren A. 1000. wid de Danska öjar, sedan Noriges Konung kort tilförne seglat förbi med sin flotta til Wenden, och lade sig nu i hans wäg wid Svölderöen, at så mycket säkrare öfverwinna honom i hans återresa[1]; men det war ej endast med wapn, det war ock med list, som Sven skulle segra.
3. Siguald Jarl, Strutharalds Son från Skåne[2], som nu war Höfding i Jomsborg, stod med Sven Tiugoskägg i nära förtroende och efter aftal med honom stälte sig så in med sin Svåger Olof Tryggason, medan han war i Wenden, at han förde honom, som han wille, in i nätet: Han lagade med sina falska inwändningar, at Olofs återfärd blef i det längsta upskuten, til dess han hemligen fick weta, at denne Konungs fiender woro tilreds: då wille han sielf ledsaga honom med ellofva skiepp[3],
- ↑ Sturl. T. 1. p. 354. 355 & sequ.
- ↑ v. supr. c. 19. §. 15. in not.
- ↑ Et af dem hade Astrid, Siguald Jarls Hustru, och Burislavs Doter på egen bekostnad lämnat åt Olof Tryggason: Hon war från lång tid tilbaka af hiärtat hans wän, liksom hon war hans Svägerska, ty hon war Syster til Geira, hans första Gemål: Detta Skiepp, som kallades Winda-Snäckan, hade af Astrid hemlig befallning, at akta på Konungen och giöra honom undsätning, om han kommo i någon nöd: Man menar ock, at han på det samma blifvit räddad, då han i Siöslaget kastade sig öfver bord. v. Sturl. T. 1. p. 370.
