Den här sidan har korrekturlästs
Skatt-Konungarne dem fordom under sine Öfver-Konungar innehaft[1]. Således war nu Sigrid Storrådas hämdelöfte fullbordat och Olof Tryggason ur wägen rögd, hvilken likwäl dessa Scandiska länder til en stor del hafva at tacka för sin Omwändelse tl Christendomen: Han gaf åtskillige Predikanter til Wästergötland, då han bortgifte sin Syster Ingeborg til Wästgöte-Jarlen Ragvald Ulfson[2], Sigrid Storrådas Broderson, hvilken ej allena sielf lät sig af dem döpa, utan ock månge af sine Landsmän[3]: Bland desse Lärare kan man räkna Sigurd[4]
- ↑ Sturl. T. 1. p. 372.
- ↑ Han bodde i Skara, som derföre af Sigvater Skald efter honom kallades Ragvalds-by. v. Sturl. T. 1. p. 460.
- ↑ Ol. Tryggas. Scalh. P. 2. c. 80. p. 270. Sturl. T. 1. p. 352. 353. &c.
- ↑ Denne kallades både Siguard och Johannes, så at man af honom giort tvenne åtskilliga personer (Mess. Scond. Ill. T. 13. p. 50. n. 474. &c.): Han kallas också Bernhardus (v. Sax. Gr. p. 171. Mess. Scond. Ill. T. 13. p. 46. 48. Er. Ol. L. 1. p. 25.) och äfven af Munkarne Sigfridus, hvilka blandat honom så wäl som en annan Dansk Sigurd eller Sigfrid, som förrådde Olof den Helige, ihop med den andre. S. Sigfrid från York i Engeland, hvilken ej kom til Sverige för än wid pass A. 1020 (cfr. Ad. Br. H. E. L. 2. c. 27. & 40. it. Ejusd. Chorogr. c. 99. Sturl. Vit. S. Ol. c. 229. &c. p. 780. &c. S. Ol. Vit. MS. c. 199. & 212. Torf. Hist. Norv. P. 2. L. 3. c. 7. p. 195.). Denne Jon Sigurd kan ock hafva warit en Engländare (cfr. J. Wild. ad Puff. p. 393. it. A. Hallenberg. Diss. de B. Sigfrid. Ups. 1740.); men aldeles icke den Sigfrid, som en tid derefter blef den förste Biskop i Wexiö. Jon Sigurd skall en gång på en Långfredag gådt i karbad och blifvit för denna sin otidiga gerning straffad af en röst från högden, som så förskräckt honom, at han sedan aldrig fådt sin hälsa igen (Vit. Ol. Trygg. MS. c. 342. it. Scalholt. P. 2. c. 1. &c. p. 321. &c.); men sådant lämne wi bland Munke-Sagor.
