Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/662

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

eller Johannes, eljest Jon Sigurd kallad[1], Olof Tryggasons Hof-Biskop, som nu efter hans död fann mer säkerhet i Sverige, än i Norige, der den wåldsamma omwändelsen giordt sig förhatelig: Efter slaget wid Svöldarö begaf sig denne Sigurd til sielfve Konung Olof Sköt-Konung, hvilken han omwände och döpte i Huseby-källa wid Skara[2] A. 1001. Her ser man nu den förste Öfver-Konung i Sverige, som aldeles antagit den Himmelska Sanningen.

5. Detta Olofs wärk gaf tilkänna et Hiältemod, som til den tiden warit sällsynt: Konungarne hade gerna warit så sluge, at de ej låtit märka sina tankar, antingen de warit Christna eller Hedniska, så at man kunnat taga dem för bägge eller ock intetdera: Det är sant, at för dem warit mycket svårare, som lefvat bland flere Hedningar i tiockare mörker, och för Olof lättare, som nu bland en stor hop omwände hade mer bistånd, särdeles i Wästergötland hos sin frände, Ragvald Jarl, som tillika med alt sit folk war Christen; men så förtienar han dock i detta mål en ewärdelig heder: Han förmådde de Norske Jarlar Eric och Sven, at herutinnan följa hans efterdöme[3], hvarigenom de åtminstone blefvo honom närmare förbundne, fast de ingen wåldsam omwändelse i Norige företogo; men til så mycket större säkerhet slöt han wid pass A. 1002. et förbund med Konung Sven i Dannemark angående deras gemensama ändamål och handräckning på

  1. Ol. Trygg. Vita MS. c. 342.
  2. Catal. Reg. L. L. Westrog. subnex. Gunlaug. Monach. Thingeyr. Ari Polyh. &c. ap. J. Wild. ad Puff. p. 303. 395.
  3. Sturl. T. 1. p. 373.