derefter lät upbygga det första Capell på det landet[1]: Christendom tiltog der sedan alt mer och mer, så at Lifland wid pass 150 åhr derefter haft at tacka Gotländske köpmän för sin omwändelse. Om wåhre härjade Olof Haraldson i Estland och Finland: Sedan på Danska kusterne, der han i förbund med Torkel den Höge, Strutharalds Son och Siguald Jarls broder[2], slog en hel hop Näs-Konungar och Siöröfvare: Han landsteg derpå i Frisland och drog sedan til Engeland, der han giorde Adelrad stora tienster emot de Danske A. 1014 och 15, i synnerhet då han halp til, at förstöra Sudverke, deras fästning wid London på hinsidon Themsen[3]. I Normandie förbandt han sig widare med Adelrads Söner A. 1017. och giorde med dem et försök på Northumberland, som ej lyckades; men han tog igen sin skada, då han derpå återwände til Norige A. 1019. Sedan han i Södungs-sund fådt til fånga Håkan Jarl Erikson, som i sin Faders frånwaro styrde Riket, tillika med sin Farbroder Sven Jarl, Svea-Konungs Låhntagare, lät han honom genom Ed aldeles afsäja sig all fordran på de Norska länder[4], och ändteligen genom öfverläggningar och säkra mått med sin Moder Asta[5], sin Styffader Sigurd Syr[6] på Ringarike och flere sine
- ↑ Descr. Gotl. Ed. Hadorf. cum L. L. Gotl. c. 2. §. 10 &c. p. 49 &c. cfr. Sturl. T. 1. p. 379.
- ↑ v. supr. §. 3.
- ↑ cfr. Gibson. & al. Annal. Angl. cum Vit. MS. Ol. S. & Sturl. ap. J. Wild. L. c. p. 401.
- ↑ Sturl. T. 1. p. 401.
- ↑ Asta war Norske Jarlens Gudbrand Kulas Doter (v. Sturl. T. 1. p. 259.). Hon ägde först Harald Gränske, Olof Haraldsons Fader, som blef innebränd af Sigrid Storråda, och sedan Sigurd Syr på Ringarike.
- ↑ Sigurd Syr, Sire eller Herre, war Halfdans Son, Sigurd Rikes Soneson och Sonesons Son af Norske Enewålds-Konungen Harald Hårfager: Han war Skatt-Konung på Ringarike i Norige och aflade med Asta Kula Sonen Harald Hårdråde, Olof Haraldsons halfbroder, som sedan blef en så ryktbar Konung i Norige. Om denne Sigurds tarfliga och husaktiga lefnad är wärdt at läsa Sturlesons Historia om Olof Haraldson (c. 30. 31. 32.): Han kallades Konung; men gick sielf ut på åkren, at pådrifva arbetet, när hans säd inbärgades: Då han fick bud från sin Drotning, at hennes Son Olof war kommen til gården, ymsade han kläder ut på åkren, at wisa sig hederligare för de främmande. Eljest war han en wis och berömlig Man, som gaf sin Styfson mogna råd, huru han försiktigt och utan öfvermod skulle angripa wärket, at intaga Norige.