Engeland kunde Olof derifrån skaffa sig Christne Lärare, hvartil ock Olof Haraldson, Konung i Norige på sin sida bidrog, som nu äfven brakte Engelske Präster in i Scandien[1]: Antingen det nu skiedt genom Konung Knut sielf eller annat mäktigt Folk i Engeland eller genom Norske Konungen, är svårt at säja; men wisst är det, at Olof förwärfvade sig en stor Apostel i Sigfrid, en Engländare, och Ärke-Diekn i York, som tillika med flere sine medhielpare[2] kom genom Norige in i Götarike wid pass A. 1020[3].
11. Denne Lärare fortsatte omwändelse-wärket i de wästra delar af Götaland medan trenne hans Syskone-Söner med mycken nit predikade i de östra, särdeles i Småland och Werend, der de mäst hade sin boning wid Gilboga-bärg: Om deras dyrbara Lösören eller andra omständigheter eller ock, som troligast är, deras frimodighet i sanningens
- ↑ Ad. Brem. H. E. L. 2. c. 40.
- ↑ Sigfrid, Eskil, Grimkild eller Gunikild, Ulfrid, Rudolf, Bernhard eller David skola antingen på en gång eller ej långt emellan wid denna tid kommit til Sverige (cfr. Adam. Brem. H. E. L. 2. c. 40. Vast. Vit. Aq. p. 26. & Rap. Thoyr. H. d'Angl. L. 1. p. 471.). Sigfrid hade med sig tvenne sine Nepoter, Vinaman (Presbyter), Sunaman (Diaconus) och Unaman (Subdiaconus), alle af Cluniacenser-Orden. cfr. A. Hallenberg. Diss. de B. Sigfrid. Ups. 1740.
- ↑ cfr. Er. Benz. Coll. Hist. P. MS. c. 4. §. 14. Vastov. Vit Aquil. p. 30 &c. Ol. Rhyz. ap. A. Hallenberg. Diss. de B. Sigfrid. Ups. 1740. Rap. Thoyr. H. d'Angl. L. 1. p. 471.
