derpå wid Konghella i Bohuslän möta sin Fästeman, som ock giorde alting redo til bilägret och war sielf wid gränsen strax efter Pingst; men han wäntade förgäfves: det förnam ock Ingierd, då henes Fader en gång lät henne se fem orrar, dem han fångat med sine hökar, och hon oförsiktigt råkade til at nämna om en märkeligare jakt af Olof Haraldson, som på en Morgonstund nyligen fasttagit fem uproriske Under-Konngar och tilägnat sig deras länder; ty han sade då rent ut med wrede, at hon aldrig skulle få äga den Tiocke Mannen, som giort hans Rike så stor skada[1]: Deruti höll han ord: Jarislav, Konung i Holmgård, begärte kort derefter Svenska Prinssan til äkta och hans Sändebud blefvo ganska wl bemötte, hvilket Ingierd strax gaf Ragvald Jarl i Wästergötland tilkänna: denne underrättade Konungen i Norige ofördröjeligen derom; men begärte likwäl, at han ej derföre wille börja någon ofred: Dock Olof Haraldson blef deraf så stött, at om han ej strax bröt in i de Svenska Länder, så skiedde det endast, på det han så mycket bättre måtte laga sig dertil nästkommande åhret[2].
18. I det samma kom Astrid, Olof Skotkonungs äldre Doter och Ingierds Half-Syster ned til Wästergötland, at besöka sin Fosterfader Egil, en rik Odalsman: Hennes Möderne war ej hos de Svenske i så stort anseende som Ingierds[3]; men hon eftergaf henne icke i fägring och behagelighet[4]. Detta tilfälle tog Ragvald Jarl i akt: Han uppehöll Astrid hos sig i Skara, medan Sigvater Skald, som til honom war skickad från Konungen i Norige, for tilbaka med et nytt Giftermåls-förslag, som
