27. Ulf Jarl Sprakelägg[1], Konung Knuts Svåger, hade med hans Syster Estrid, Sven Tiugoskeggs och Sigrid Storrådas Doter[2], aflat en Son Sven[3], som således ej allena war en Arfvingen til Dannemark, utan ock Svenske Konungens Amund-Jacobs Syskonebarn: Denne hade tagit sin undflykt til Sverige, då hans Fader blef af sin Svåger mördad i Roschild[4] A. 1027: Han hade tient sin Frände Konung Amund i tolf åhrs tid[5] och hos honom inhämtat alla de wettenskaper och idrotter, som en ypperlig Höfding anstodo[6]: När nu Norske Konungen Magnus Olofson, som sedan kallades den Gode, efterträdde den Danske Hårda Knut, hade Sven Ulfson först wändt sig til honom med wänlighet och ej allena blifvit hans Jarl, utan ock hans Ståthållare öfver hela Dannemark[7]; men sedan han kommit närmare in med de Danske, som gerna wille afskudda det Norska oket, blefvo de så intagne både af hans Personliga Egenskaper och af hans Arfs-Rätt til Danska Kronan; at de utropade honom för sin Konung: I synnerhet woro
- ↑ v. supr. §. 23.
- ↑ Estrid war det enda Barn, som Sven Otto eller Tiugoskegg aflade med Sigrid Storråda, Svenske Konungens Erik Segersälles Änka och Olof Skot-Konungs Moder: Med en Wendisk Prinsessa aflade han Sonen Knut den Store.
- ↑ Han kallades mäst Sven Estridson efter sin Moder, hvarmed hans rätt til Danska Kronan så mycket mer påmintes: Så brukade de gamla ofta Moders-namnet, när någon märkwärdighet war wid Mödernet, at i akt taga. Sven war en mycket storväxt, stark och dejelig Man. v. Sturl. T. 2. p. 27. 28.
- ↑ v. spr. §. 24. cfr. Sturl. T. 2. p. 27.
- ↑ Ad. Br. de Sit. Dan. &c. c. 229. & H. Eccl. L. 2. c. 54.
- ↑ cfr. Sturl. T. 2. p. 28.
- ↑ Sturl. in Magn. Bon. T. 2. c. 24.
