Den här sidan har korrekturlästs
Skåningarne honom mycket tilgifne; men sit förnämsta understöd hade han af sin Frände, Konungen i Sverige[1]: Amund Jacob wille ej gerna uppenbarligen eller bröstgånges angripa sin Svågers Son Magnus, den han sielf hulpit på Norska Thronen[2]; men under hand lämnade han dock Sven Ulfson tilräckelige hiälp-troppar: Tofe eller Tufve Walgöterson[3] war Amunds Jarl öfver en del af Götarike[4]:
- ↑ Sturl. T. 2. p. 32.
- ↑ v. supr. §. 26.
- ↑ Adam. Bremensis (H. E. L. 3. c. 12.) kallar honom Dux Tuph och Sturleson (T. 1. p. 689.) säger, at denne Tofe Wal-Gauters Son war född i Wäster-Götland af förnäm Släkt: Man skulle lätteligen kunna tro, at Munkarne giordt denna Tofi, Tufi, til Totil eller Tutil (Peringsch. Ättart. p. 90.), som war Jarl af Kind i Öster-Götland och Stamfader för den Sverkerske Konunga-grenen, af hvilken wår Brahe-Släkt herstammar. När Tofe tillika med en Egil Hall-son hade fölgt Olof Haraldson från Helge-åå-slaget til Kalmare-Näs och under wakthållningen på Konungens skiepp hörde en hop Danske fångar i sina fiättrar tiuta, blef han så rörd, at han öfvertalte Egil, at stiga i land och släppa dem löse: Det hade så när kostat honom lifvet: Han fick det ej behålla, utan med wilkor, at han skulle fara til sin gamle Fader Walgauth, som war Jarl i Götaland och en så afsvuren fiende af Christna Läran, at han kallades Hundheden (Sturl. L. c.), och förmå honom komma til Konungen, at låta sig omwända: Walgauth, förtörnad öfver sin Son, som redan blifvit Christen, och öfver det ährende han nu hade, lät sättia honom tillika med Egil i bojor: Ändteligen bewektes han och reste til K. Olof i Sarpsborg, fast han aldeles icke ärnade aflägga sin gamla Tor, hvilket han ock höll, så at han for från Konungen lika Hednisk som förr, dock, på återresan siuknade han och kände Samwetet så rördt, at han dog Christen, sedan han blifvit döpt (Sturl. L. c. & Torf. H. N. P. 3. L. 2. append. c. 3. p. 174.). Tofe blef sedan Jarl efter honom och är den, som nu med Konung Amund Jacobs tilstånd halp Sven Estridson på Danske Thronen (v. Ad. Brem. L. c.): Han torde ock hafva warit den samme, på hvilkens Bröllop med Gytha, en förnäm Engländares Osgod Clapas Doter i Lambith wid London, Danske och Engelske Konungen Harda Knut blef under drickandet brådöd A. 1042. cfr. Sim. Dunelm. & J. Bromton. ap. J. Wild. ad Puff. p. 465.
- ↑ cfr. Ad. Br. ap. J. Wild. ad Puff. p. 464 &c. it. Torf. H. N. P. 3. L. 2. append. c. 3. p. 174.
