klippor[1]. Inga Heders-namn woro bland dem brukelige, utan de, som betydde hälsa, styrka, mod, flit, frihet, oskyldighet, redelighet och styggelse för osanning och skrymtan. De aktade intet prål: deras ypperste åstundade ej högre steg, än deras öfrige landsmän, om icke i dygd[2]. Utlänningar höllo dem för dumme och utan smak: Anacharsis, som war af deras Kungeliga hus[3], reste til Athen, at tala med Solon och lära wishet[4]: Grækerne förebrådde honom hans Fädernesland: han svarade: J säjen at mit land wanhedrar mig, men sen til, at I ej wanhedren Ehrt. Menander, den förnämste Comiske Poët, som efter alle Auctorers witnesbörd mäst prydt och upodlat Grækiska språket och kallas af någre Wältalighetens Fader, hade sit ursprång af detta folk[5]: Han wägrade Kungelig heder emot Wetenskaper[6]. Jag tror, at om man kunde, när man wille, lyfta sig ur de seder och tankesätt, hvarmed wår tid öfverhöljer oss alt ifrån waggan, och i det ställe fatta desse menlöse Herdars begrep om Ähran, man då skulle tycka, liksom de, at orklöshet, feghet och weklighet woro ganska föraktelige, at hälsan woro
- ↑ Clem. Alex. Strom. L. 1. c. 15.
- ↑ cfr. Rollin. Hist. Anc. T. 6. p. 499.
- ↑ Hans Fahr war Gnur och brodren Cadvid, Kungar i Bosphoriska Scythien. v. Diog. Laërt. in vit. Anachars.
- ↑ Det war han, som i samtal med Solon liknade Lagen wid et Spinnel-nät. Han wägrade ock Kung Crœsus i Lydien, at emottaga hans skänker, säjandes sig blott hafwa rest til Grækeland, at hämta wishet hem med sig. v. Roll. Hist. Anc. T. 2. p. 623.
- ↑ Det tilstår han sielf hos Strab. Geogr. L. 7. Hans Fahr war Diophites, Geternes Riksföreståndare under Athenienserne. v. Sheringh. L. c. c. 16. p. 464.
- ↑ Plin. L. 7. c. 30.
