Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/73

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

klippor[1]. Inga Heders-namn woro bland dem brukelige, utan de, som betydde hälsa, styrka, mod, flit, frihet, oskyldighet, redelighet och styggelse för osanning och skrymtan. De aktade intet prål: deras ypperste åstundade ej högre steg, än deras öfrige landsmän, om icke i dygd[2]. Utlänningar höllo dem för dumme och utan smak: Anacharsis, som war af deras Kungeliga hus[3], reste til Athen, at tala med Solon och lära wishet[4]: Grækerne förebrådde honom hans Fädernesland: han svarade: J säjen at mit land wanhedrar mig, men sen til, at I ej wanhedren Ehrt. Menander, den förnämste Comiske Poët, som efter alle Auctorers witnesbörd mäst prydt och upodlat Grækiska språket och kallas af någre Wältalighetens Fader, hade sit ursprång af detta folk[5]: Han wägrade Kungelig heder emot Wetenskaper[6]. Jag tror, at om man kunde, när man wille, lyfta sig ur de seder och tankesätt, hvarmed wår tid öfverhöljer oss alt ifrån waggan, och i det ställe fatta desse menlöse Herdars begrep om Ähran, man då skulle tycka, liksom de, at orklöshet, feghet och weklighet woro ganska föraktelige, at hälsan woro

  1. Clem. Alex. Strom. L. 1. c. 15.
  2. cfr. Rollin. Hist. Anc. T. 6. p. 499.
  3. Hans Fahr war Gnur och brodren Cadvid, Kungar i Bosphoriska Scythien. v. Diog. Laërt. in vit. Anachars.
  4. Det war han, som i samtal med Solon liknade Lagen wid et Spinnel-nät. Han wägrade ock Kung Crœsus i Lydien, at emottaga hans skänker, säjandes sig blott hafwa rest til Grækeland, at hämta wishet hem med sig. v. Roll. Hist. Anc. T. 2. p. 623.
  5. Det tilstår han sielf hos Strab. Geogr. L. 7. Hans Fahr war Diophites, Geternes Riksföreståndare under Athenienserne. v. Sheringh. L. c. c. 16. p. 464.
  6. Plin. L. 7. c. 30.