Atheas, som då war nittio åhr gammal[1], blef på platsen, och Grækerne fingo et stort byte: icke af guld och silfver; det ägde ej Scytherne; men af qvinnor och barn och mycken boskap[2], hvaraf dock de Triballiske Scytherne togo större delen tilbaka i Philippi återtåg[3]. Från den tiden begynte Scythiske Trälar komma i bruk hos Grækerne och tvärt om Græske hos Scytherne[4]. Alexander, Philippi Son, som sedan är kallad den Store, giorde i detta fälttåg under sin Fahrs ögon sit första läroprof[5].
12. Han wiste sig ock för Scytherne strax i sin ungdom sådan som han sedan blef: då han frågade deras Sändebud hvad de mäst fruktade, fick han wäl det svar på Scythiska wiset: Ingenting, om icke Himmelen och stiernorna falla ned; men det afskräkte honom ej: han slog Göterne wid Donau-strömmen och öfvertygade dem, at Himmel och Planeter ej äro så fahrliga som menniskior. Desse nederlag, fastän de ej kunde wara så stora, bekymrade dock Scytherne: deras bärgsklyfter och wildmarker begynte nu ej synas dem nog tilräckeliga beskydd mot Landwinnares äregirighet. Några släkter af Herde-Scytherne flytte sig derföre ofelbart wid denna tid til Norden och wåra Scandiska bärg, som framdeles skal berättas[6].
13. De som bodde längst bort, woro ock tryggast: ty Alexander, som än mer wahnt sig at segra, hemsökte åter de Götiska folkeslag, sedan hans
