ock den war[1], som på sotesängen gaf sine söner den wackra lärdomen om Enighet, genom et risknippe, hvilket de ej kunde sönderbryta, när det war tilsammans; men mycket lätteligen, när den ena qvisten skildes från den andra[2]. Förträffelig lära och wärdig et Folk, som i sit tycke lefde lycksaligt, när det fick skiöta sina hiordar i fred! Det fingo dock icke Scytherne längre, än en äregirig granne behagade.
11. Thracerne hade wäl begynt någon ofred och Scythiske Konungen Atheas hade öfwerwunnit dem genom skrämsel, i det han låtit sätta en myckenhet qvinnor och barn på hästar och åsnor med spiut i händerne, hvilken långt ifrån syntes för fienden som en krigshär[3]; men desse små ägo-tvister wille ingenting säja, ej heller de krig, som Scytherne haft förut med den Macedoniske Perdiccas och Athenienserne, mot hwilka de woro lyckelige[4]. Philippus, Amynthæ Son, Konung i Macedonien, war förfärligare: han hade giort Scytherne något bistånd mot Istrierne, et Milesiskt folk, med wilkor, at han derföre skulle få efterträda Atheas på Götiske thronen[5]: Atheas, som utan tvifvel fann, at Macedoniska hiälpen war för ringa mot så stor belöning, giorde detta aftal om intet. Deraf tycktes Philippus sig hafva rättmätig orsak til krig: han angrep ock Atheas med all makt och wann seger[6]:
- ↑ Den Konungen hette Scylures och har förmodeligen warit den ofvannämde Scyles.
- ↑ cfr. Roll. L. c. T. 3. p. 87.
- ↑ cfr. Bayer. L. c. T. 3. p. 391.
- ↑ Thucyd. L. 2.
- ↑ Justin. L. 9. c. 2.
- ↑ Philippus fick sedan til äkta den Götiske Konungen Gothilas Doter Medopa. v. Dion. Pr. & Jornand. c. 10. &c. Athenæus kallar denna Gothilas Kithilas, (Kettil) och Medopa Meda.