giöra sig den tiensten, sedan han fåfängt försökt, at döda sig med förgift[1], och Pompejus lät med all heder begrafva sin fiende i Sinope hos hans fäder.
23. Sedan nu de Scythiska riken undergådt så många omskiften i Mithridatiska kriget, sedan fiende och wän sväfvat öfver dem ända up åt Norden, sedan Pontiske Konungens öde gådt dem til sinnes, efter han war deras Förbunds-broder och så til säjandes, Landsman, hvilken hade hemliga anläggningar och nära förbindelser med större delen af deras Konungahus[2], korteligen, sedan Romerska makten nu tyktes blifva dem odrägelig; Så är ej underligt, at Scythiske folkeslagen nalkade sig alt mer och mer til wår Scandiska bygd; ju mer bullren och oroligheterne tiltogo wid Svarthafvet, ju mer jämkade desse Herdar sig til Östersiön: Det ena folket trykte då det andra i ryggen, så at änteligen wåra Svenska bärgshögder fingo så månge in byggare, som de den tiden tålte, hvilka kommo genom de orter, som nu kallas Ryssland och Finland[3].
