Sida:Svea rikes häfder.djvu/103

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
83

utsätter på denna ö sex folkslag[1], hvilkas till en del för oss främmande benämningar så mycket mindre alls löna mödan af en förklaring, som man fordom i Ptolomæi verk här har läst både andra namn och flera nationer, än vi nu der finna[2]. Vi nämna blott dem, om hvilka alla öfverensstämma, och anmärka, att Göter och Danskar[3] först hos Ptolomæus igenkänneligt framträda såsom bebyggare af Skandinaviens sydliga del[4].

Sådan är öfversigten af allt hvad den klassiska ålderdomen, på höjden af sin odling genom

  1. Chædini, Phavonæ, Firæsi: i södra delen af Skandien Gutæ, och Daukiones: i den medlersta Levoni. Geogr. L. II.
  2. Roderic. Toletanus (från medlet af 13:de århundradet), De Reb. Hispan. L. I. c. 8. säger att Ptolomæus nämner sju nationer på ön Scandia, neml. Gothi, Visigothi, Ostrogothi, Dani, Rugi, Arothi, Thani: helt andra namn än man nu i Ptolomæi verk finner. Redan Jordanes i medlet af 7:de Seklet (De Reb. Getic. c. 3.) säger, att Ptolomæus namngifver sju nationer i Skandien. Men Jordanis egen uppräkning af de Skandiska nationerna afviker åter uti ganska mycket från Ptolomæus; både sådan Roderic. Toletanus läste honom, och sådan han nu läses.
  3. Γοῦται κὰι Δανκίωνες.
  4. Sconia prominet regio Danorum — supra eam tenso limite Gothi habitant, postea longis terrarum spatiis Sveones regnant — Adam. Brem. De Situ Daniæ. I midten af Skandien sätter deremot Ptolomæus sina Levoni.