var den förste som förordnade, att denna hedniska Jul skulle firas på samma tid som den christna, sökande, sjelf christen, att derigenom vänja de ännu hedniska Norrmännen vid christelig sed; „men förut — säger Snorre Sturleson — var Julen hållen vid Hökenatten, det är, Midvintersnatten, och hölls då tre nätter Jul”[1]. Hvad som anföres om Thuleboernas Gudalära öfverensstämmer med våra hedniska förfäders. Äfven berättelsen om de grymma bruken vid offren är, till största delen, fullkomligen enlig med allt hvad om dessa är eljest bekant, och kan ur nordiska källor ytterligare förklaras. En christen berättade för Christendomens första Historieskrifvare i Norden, Adam af Bremen, att han i en helig lund vid Upsala tempel sett en mängd offer, menniskor och djur, upphängda[2]. Man sänkte äfven offren i källor[3]: man krossade dem mot
- ↑ Heims Kringla. Saga Hákonar goda c. 15. Jfr Hallenberg, Dissertatio de nocte accipitris, Höknatt, Lib. cit. II. 542. — Den hedniska Julen firades i början af Februarii månad, enligt Hervarar Saga c. 14.
- ↑ Adam. Brem. De Situ Daniæ, p. 62. Hangagod, de hängdas Gud, var ett af Odins tillnamn.
- ↑ Också vid det gamla Upsala-tempel var en källa, i hvilken menniskooffret kastades lefvande. Scholiasten till Adam af Bremen i Lindenbrog. Script. Rer. Germ. p. 61. Denne lefde äfven i 11:te århundradet.
