Hoppa till innehållet

Sida:Svea rikes häfder.djvu/113

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
93

nämnde regent och afföllo från förbundet med Kejsaren. Detta exempel på gemenskap emellan de folkslag, som förstörde det Romerska väldet, och den Skandinaviska Norden är ej det enda.

Vi komma till en författare, som haft det vigtigaste inflytande på föreställningen om vår äldsta Historia, Jornandes eller rättare Jordanes, sjelf Göt[1], är den förste, som öppnar oss en utsigt i denna stora, mot söder vandrande folkstams inhemska minnen; och dessa minnen knyta sig till Skandinavien.

Från den stora ön Scandia eller Scanzia skola Göterne, under sin Konung Beric[2], öfverfarit hafvet, samt kallat det ställe, der de först landstego, Gothiscanzia[3]. De ha derpå

  1. „Nec me quis in favorem prædictæ gentis, quasi ex ipsa trahentem originem, aliqua addidisse credat”, säger han i slutet af sin Götiska Historia, och omtalar utförligare sin härkomst c. 50. Senare författare kalla honom Göternas Biskop. Hos honom sjelf förekommer intet derom, men väl att han omfattat det andeliga ståndet, hvilket han menar med sin conversio. Muratori, Rer. Ital. Script. I. 189., nekar att han varit Biskop i Ravenna. Hans arbete är ett sammandrag af Cassiodori Götiska Historia, med egna tillägg.
  2. Hos Roderic. Toletanus de Reb. Hisp., som meddelar ett utdrag af Jordanis berättelse, läses detta namn än Verio (Veric?) än Teric.
  3. Al. Gothiscandza. Enligt en tradition hos de gamla