Sida:Svea rikes häfder.djvu/122

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
102

de folkströmmar, som störtade Romerska Riket, och en sådan föreställning har utan tvifvel föresväfvat Jordanes, då han kallar Skandien „folkslagens qued och verkstad”[1], då han talar om „den svärm af olika nationer”[2], som der bodde; men hvilka just derföre ej alla med säkerhet tillhöra det verkliga Skandinavien. Redan den första nation, som han der nämner, måste man kanhända söka ofvan Svarta Hafvet[3]. Det torde vara fallet med flera[4]; och det

    ock det egenteliga Svearike ofvan Tiveden och Kolmorden Schythia. Den berättar om en fabelagtig konung Goderik, att han „drogh in i Sithia (Schythia), som ær Svidia offwan thywedh och colmardh.” Script. Rer. Suec. T. I p. 241.

  1. Officina gentium, Vagina nationum. c. 4.
  2. Multæ et diversæ Nationes. — Turba diversarum gentium. c. 5.
  3. Folket Adogit eller Adegit med 40 dygns ständig dag om sommarn, och lika lång natt om vintern. Jag känner intet försök att förklara det. En underrättelse af Klaproth (Reise in den Kaukasus, I. 557), att Tscherkessarne, ett gammalt folk på vestra Kaukasus, men fordom också ofvan Svarta Hafvet, kalla sig sjelfva Adigé, förtjenar uppmärksamhet. De 40 dygnens ständig dag och natt äro intet hinder. De Gamle voro ej noggranne med dylika bestämningar om nordiska länder. Pytheas hade hört att i Thule var 6 månaders dag och lika lång natt; men Plinius tillägger, att just detsamma berättades om ön Anglesey (Mona) vid Wales, L. II. c. 75. och Skytherne ofvan Kaspiska Hafvet troddes bo nära Ishafvet.
  4. Man hör i Jordanis Skandia omtalas folkslag, som