saknas ej exempel, att på samma sätt, som åtskillige af hans Skandinaviska folk igenfinnas vid Pontus, han tvertom försatt Pontiska folk till Östersjöns stränder[1]. Under all denna oreda i hans egna geografiska föreställningar har han likväl äfven meddelat otvifvelagtiga underrättelser om Skandinaviens bebyggare, och flere omständigheter visa att han erhållit sådana nyare än någon på hans tid. — Så känner han, att Herulerne, hvilkas invandring i Skandinavien hans samtiding Procopius omtalat, åter blifvit fördrifne af Danskarna[2]. Svenskar, Göter, Finnar framträda hos honom
- ↑ t. ex. Chazarerne (hos Jordanes Acatziri), ett kaukasiskt folk, förläggas af honom till Baltiska hafvet i grannskapet af Æsterna. c. 5.
- ↑ c. 3.
heta Arochi, Ranii (så läser Gruter. efter MSS. Not. ad Histor. Lat. min. p. 147, ej Arochiranni, såsom Grotius och Muratori ha), Aganziæ, Evageræ, Othingi eller, enligt en annan läsart, Evagreo Tingi. Slår man upp Plinius L. VI. cc. 5, 7., så finner man ibland folkslag på Kaukasus och ofvanföre kring Mæotis: Arechi (Mela och Ptolemæus: Arichi), Rani, Agandei, Epageritæ, Zingi. Namnet Ranii skulle kunna påminna om det gamla Ranarike i Bohuslän. Dock bör amnärkas att Roderic Toletanus l. c. L. I. c. 8, i stället för Arechi, Ranii hos Jordanes läst Arothi, Thanii. En konung öfver dessa folk, Rodulf, besökte, ej långt före Jordanis tid, konung Theoderic i Italien.
