åberopade historiska sånger, i hvilka Göterna firade sine gamla konungar och hjelteslägter, dessas härkomst med en sådan händelse, så vore äfven sagan om hela folkets Skandinaviska ursprung med det samma förklarad. Hvarifrån kungaslägten är, derifrån är för sagan och sången äfven folket. Att den förra verkeligen var af Skandinavisk upprinnelse kan visserligen ej bevisas; men åtskilliga öfverensstämmelser erbjuder verkeligen den utländska Götiska sagan i detta afseende med den inhemska Nordiska. Ej utan anledning förer hos Jordanes förklaringen af benämningarna Anses, Asdingi tanken tillbaka på Nordens Asar; och vester om Weichseln, i de nejder dit utvandringen gått, finner Ptolemæus i andra århundradet ett Asburg[1]. I spetsen för den Götiska kungaslägten sätter han en Gapt[2]: troligen blott ett annat skrifsätt eller uttal af namnet Gaut; i hvilket fall vi här skulle se
- ↑ Berget Asciburg ἀσκιβoύργιον ὄροσ L. II. c. II. Se försvaret för detta dess läge i Wiener Jahrbücher der Lit. 1824. I. H. — För öfrigt sätter Ptolemæus äfven ett Asciburg vid nedra Rhen. Det senare heter nu Asburg, en liten by ej långt från Xanten på venstra Rhenstranden.
- ↑ c. 14.
blott skett på tre Skepp, Jordan. c. 17.; i fall man i allmänhet skall lägga någon historisk vigt på detta uppgifna antal. Äfven Angler och Saxer sägas, hos Beda, först till Britannien ha kommit på tre skepp.
