utgöra grunden i dessa så vidt spridda Sagor. Detta är också deras enda allmänna historiska grund. Ursprungna från en i sig sjelf chaotisk tid, gångna genom många folks och slägtens inbillningskraf och minne, utbildade efter sagans art, som växer med åldrarna, gör alla sina hjeltar samtidiga och kläder forntiden i det närvarandes drägt, ha de i det enskilda förlorat all historisk halt och i alla rigtningar blifvit genomträngda af dikten. VilkinaSaga, i sin närvarande gestalt, troligen från medlet af 14:de århundradet[1], framställer dem i deras mest omfattande, men också nyaste och mest förändrade skick. En okänd Isländare har författat den efter Tyska Sånger och Sagor, hvilka likväl till en del förut i Norden varit bekanta och efterbildade i de så kallade Kämpevisorna om Thidrik af Bern och hans hjeltar. Men hvarken dessa eller den Isländska Sagan äro den källa, hvarur de Svenska Krönikorne öst; ehuru visserligen inhemska öfverlemningar funnits om flera till denna fabelkrets hörande personer och händelser[2].
- ↑ Müller l. c. s. 294. Peringskölds uppgift i företalet till Vilkina Saga, om tiden och sättet för Sagans öfverflyttande till Norden, är ett misstag och angår ej Vilkina- utan Blomstervalla Saga.
- ↑ Ej blott i Kämpevisorna, af hvilka man träffar flera i gamla Svenska Visesamlingar, utan i de ostridigt
