Sida:Svea rikes häfder.djvu/156

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

134

beundran, syntes fordra en ej mindre lysande forntid. Vid den store Gustaf Adolfs kröning tornerade Riddare till försvar för den satsen, att de verldsstormande Göter från Sverige utgått[1]. I den första ofullständiga ljusning, som derefter bekantskapen med Islands häfder spridde öfver den gamla Norden, sökte man blott ny bekräftelse på Svenska Historiens höga ålder och ära; och den snillrike Olof Rudbeck krönte slutligen verket, då han, genomvandrande alla lärdomens områden för att förhärliga sitt fädernesland, på Sverige lämpade hela innehållet af de Gamlas mythologiska fabler om den för dem okända norra delen af jorden.


IV.
Runorna.

Vi ha afskiljt de lånta prydnader, hvarmed man utsmyckade vår dunkla forntid, men äfven derunder upptäckt en och annan inhemsk öfverlemning, vid hvilka dessa främmande beståndsdelar hade fästat sig. Det återstår att i allmänhet tillse hvilka tillgångar Norden sjelf verkeligen erbjuder för

  1. Stockh. Magaz. 3 B. s. 404.