föregifver hvad fordom skall hetas i thesse tre Rijken skjedt vara och räknar långt tillbaka, så kan man dock föga makt gifva henne; ty i Dannemark hafver varit samma felet, som när oss är om the gamble Historier, och therutöfver ser man väl att allestädes sökes stor ähra och prijs”[1]. — Öfver en sådan ärelystnad i Historien, äfven hos oss, klagar Olaus Petri nog. „Våre Chrönikor (säger han) läggja våra Svenska män en stor ähra till theraf, att the Göter, som efter theras mening här utgångne äro, hafva så mycket bedrifvit i främmande land. Men när vi sakena rätt besinna är thermed föga ähro inlagt. Man lägger ju föga ähro in thermed, att man far med öfvervåld och orätt i annars land, som oss intet ondt gjort hafver, skinnar och bränner, dräper och förhärjar them som gerna vilja sittja med frijd. — Prise Göters mandom ho thet vill; the som såto för theras hand prisade them intet, uthan sade them vara en hop skallkar och tyranner.” —
Oaktadt all Olai Petri predikan fortgick dock denna ärelust, ju mer den blef moder till nya bragder, att i dessas glans äfven betrakta gamla tider. Odödeliga bedrifter, som skulle göra samtidens
- ↑ Dessa här sammanställda yttranden finnas i Inledningen och till en del i sjelfva början af Krönikan.
