Den här sidan har korrekturlästs
158
Runstenarne i christelig mening. Äfven Runstenen är „minneshäll”, kallar sig sjelf stundom så[1], eller tillägger någon gång: „hällen skall till minne mana, medan män lefva[2]” — eller „skall stånda på tingsstaden till ett märke[3]” Äfven den runristade minneshällens uppresning var en i och för sig sjelf religiös handling[4]. Äfven Runstenen är ingalunda nödvändigt förbunden med sjelfva begrafningsstället; ehuru Runstenar ock finnas vid och på ättehögar och begrafningsplatser. Äfven den står ofta, såsom den sjelf stundom säger, „vid vägen”[5], nämner
- ↑ Min il. Bautil. 198.
- ↑ It (hällen) skal at minum mana miþan min lifa. På hällen vid Runby, Eds Socken, Uppland. Bautil 165.
- ↑ På en Runsten vid Aspa bro i Södermanland (Bautil 807), rest öfver Ubbe, en Vesterleds vaktkarl (d. ä. en Viking och vaktkarl på skeppet), af Thyra, hans hustru, som tillägger, att stenen må stånda åt Ubbe på Tingsstaden till ett märke (Stain sir si stanr at Ubi o þikstaþi at miriki). Den nämnda Tingshögen finnes ännu nära i grannskapet. Stenen har intet christendomsmärke, och Prof. Sjöborg anser den för en af de äldsta Svenska Runstenar. Saml. för Nordens Fornälskare, I. 27.
- ↑ „Ranfaster lit kera mirki þisun fir sjal igifatar auk kulifs.” Ranfastr lät göra detta märke för Ingefasts och Gulifs själ. Inskrift på en Runsten i Uppland. Bautil 214.
- ↑ Hir mun standa Stain nær brautu etc. På en Runsten vid Ryd, Nysätra socken, Uppland. Verelius, not. in HerverarSaga p. 108. Samma uttryck på en annan i Södermanland. Bautil 780.
