dessa nybyggare uppöfva personlig kraft, och genom besegrade svårigheter af alla slag göra dem rika på lifligt inpreglade minnen. Det nya hemmet kunde endast ordnas efter de begrepp och seder, hvilka de från det fordna öfverfört. Så se vi gammal lag och rätt pröfvade på nya föremål, vi se den fornnordiska författningens grunddrag liksom för våra ögon framstå i bildandet af en mängd smärre, sinsemellan förenade samhällen, och vi se dem så mycket tydligare, som ingen konungamakt här undanskymmer folkets inre förhållanden för vår blick. Vi se moderlandets gudar flytta, bosätta sig med folket; och sjelfva besittningstagandet af nya hem, som hos alla folkslag var förenadt med handlingar af gudstjenst, framställer för oss högst lifliga drag af den gamla gudalärans inflytelse på sinnena. Gudarne rådfrågades angående boningsplatsen. Då den första nybyggaren nalkades Island kastade han sina högsätespelare[1] i hafvet, med löfte att bosätta sig hvar de landade; och denna sed, hvarigenom husgudarna först sändes att taga det nya hemmet i
- ↑ Öndvegis Sulur eller Setstokkar; kallades tvenne pelare, som stodo på hvar sin sida om husfadrens säte. De synas ofta varit prydda med Gudarnas beläten. Så nämnes Thors bild i Eyrbyggia Saga c. 4. på Thorolfs högsätespelare.
