Sida:Svea rikes häfder.djvu/218

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
196

och derigenom förlikare, domare[1]. För öfrigt, då han omgafs af fria män, berodde hans anseende förnämligast på personlig kraft och makt, och föreningen utbildades efter nordiska rättsbegrepp genom öfverenskommelse, som gaf det lilla samhället lag[2]. I strid och frid förbundos småningom dessa smärre samhällen, och gåfvo sluteligen grunden till öns politiska indelning; då de enskilda lagarna veko för en allmän lagstiftning ungefär 54 år efter bebyggelsen.[3]. Från denna tid blef Alltinget årlig nationalförsamling, och dess ordförande, den genom val utkorade Lagmannen, den Isländske Republikens högste ämbetsman[4], som der,

  1. Gode (prest) eller Godordsmadr var Häradshöfdingens titel. Godord het sjelfva värdigheten.
  2. Ingemund med sina följeslagare nedsatte sig i Vatnsdalen. Þa gerdust marger sveitir byggda, tokust þá upp lög ok landsrettr. Vatnsdæla S. c. 14.
  3. „Då blef landet skiftadt i Fjerdingar, och skulle vara tre Ting i Fjerdingen, och tre hufvudhof (tempel) i hvar Tingssocken (eller Härad), der blefvo förståndige och rättrådige män valda till Gudahofvens föreståndare. De skulle dömma på tingen och styra sakförandet och kallades Godar, och hvar man skulle gifva afgift till gudahofvet.” Landnáma p. 300. Man ser att det är blott en reglering af den gamla inrättningen.
  4. Ulfliot, 60 år gammal, for till Norrige och sammansatte tillika med sin morbror Thorleif hin spake, efter den Norrska Gulatingslagen, den lag, som sedan kallades Ulfliots lag. Då han kom tillbaka „var sett alþing, ok