dess kännedom, och de undersökningar dessa föranledt, i det hela anses afgjord; ehuru mycket i detta ämne återstår att närmare bestämma. Deras åsigt, som i denna Mythologi endast velat finna syssellösa Munkars dikt, en plump härmning efter Grekers och Romares gudasagor, med inblandade christeliga föreställningar, behöfver i sjelfva verket ej mera vederläggas[1]. Om den gjorde sig gällande hos några äldre lärda, emot den antiquariska öfverdriften hos andra, hade bägge ytterligheterna sin ursäkt i en ännu högst ofullkomlig kännedom af källorna. Då den likväl äfven i sednare tider, med någon förändring, funnit försvarare, så torde det vara i sin ordning, att, innan vi meddela en öfversigt af den Nordiska Gudasagans innehåll förutskicka några anmärkningar i detta ämne.
Bevisen, att de Gudar Mythologien firar, att Asarne[2] i Isländarens tro före Christendomen
- ↑ Vi hänvisa till Prof. P. E. Müllers Afhandling: Ueber die Aechtheit der Asalehre und den Werth der Snorroischen Edda; aus der Dänischen Handschrift übersetzt von Sander. Kopenh. 1811.
- ↑ Att Áss, plur. Æsir, i allmänhet betydde Gud, Gudar uti den Skandinaviska Norden (liksom fordom Æsi, Æsar hos Etruskerna: Αίσοί θεοί ύπὁ τώυ Τυξξηυώυ Hesychius in v. Æsar, Etrusca Lingua Dens. Suetonius in Octav. c. 97) ses äfven af ordets bruk i
