medgifvas, att dessa benämningar eljest ingenstädes förekomma i denna förbindelse och sammanställning. Deremot kunna vi anmärka, att allt detta blott hör till den yttre infattningen af de Eddiska Sagorna, hvilken ock har sin fabel[1], men för öfrigt på sjelfva innehållet ej synes ha yttrat något inflytande. — Gå vi till de Mythiska Sångerna, hvilka den yngre Edda åberopar, måste vi erkänna, att, så vigtiga dessa urkunder än äro, de likväl ej ensamme kunna afgöra hvad i Mythologien är äkta eller oäkta. Af den äldre Eddas quäden är ett afgjordt christligt[2], ehuru blandadt med hednisk vidskepelse. Det är också det enda, om hvars författare åtminstone en sägen finnes; hvilket styrker förmodan om de öfrigas högre ålder. Ty vi känna från och med det 9:de århundradet ett så stort antal, så ofta åberopade Skalder, att svårligen allt ifrån denna tidpunkt, tills den gamla
- ↑ Den är, att Konung Gylfe i Sverige for till Asgård, under en gammal mans skepnad och namnet Ganglere, för att pröfva Asarnas visdom och konster. Han fann der trenne Höfdingar i trenne högsäten, det ena öfver det andra: de kallade sig Hár, Jafnhár, Thridi. Hans spörsmål och deras svar utgöra den del af Edda, som kallas Gylfeginning.
- ↑ Solarljod eller Solsången. En Isländsk tradition tillskrifver detta åt sjelfva Samlaren af den så kallade Äldre Edda, Presten Sæmund. Den Isländska folksagan känner honom tillika såsom en stor trollkarl.
