Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
232
Skaldekonsten förstummade, något vigtigare quäde fanns, hvars författare ej tillika var bekant. En annan af den äldre Eddas sånger visar sig till tiden stå i brytningen mellan christendom och hedendom; ty christna nämnas der, ehuru i ett fiendtligt förhållande[1], så att just derigenom quädet röjer sig vara hedniskt. I de öfriga, om hvilka man vore benägen att antaga detsamma, framstå, oaktadt den äkta ålderdomlighet i ton, språk och innehåll, som utmärker dem, likväl någon enda gång uttryck, hvilka måste härröra från en Christen eller från bekantskap med Christendomen[2], och vi finna
- ↑ I Grougaldur omtalas ibland andra besvärjningar äfven en, hvarigenom christen quinna skulle hindras att gå igen efter döden och göra någon skada. Str. 13.
- ↑ I sjelfva Völuspá Str. 24, kallas Valkyrierna, hvilka i Edda nämnas Odens Mör (Skalda p. 212) , Odens Nunnor (Nonnor Herians); Sæmundar Edda, Stockh. Uppl. s. 5. Likaså i Resenii edition af Völuspá. Finn Magnusen, i sin öfversättning af d. Äldre Edda. D. I. s. 43, har „Odins möer” och lemnar stället utan all anmärkning. Afzelius öfversätter „Odens Tärnor”; men har utmärkt stället såsom ett tillägg, hvilket det också sannolikt är, då de rader, i hvilka det förekommer, blott innehålla ett öfverflödigt upprepande af det nyss föregående. Dock måste jag erkänna, att detta (redan af Mone, Geschichte des Heidenthums im Nördl. Europa I. 331. anmärkta) uttryck är, utom de nyss nämnda, de enda spår af christendom jag i alla den äldre Eddas sånger kunnat upptäcka. Ty ännu ett ställe, hvilket af flera i detta hänseende blifvit anfördt
