äfven eljest, ehuru högst sällan, nya ord, hvilka förråda en senare hand[1]. Den äldre, såsom den yngre Edda, fordrar således sin bekräftelse af Isländska Litteraturens hela, af jämnförelsen med Skaldernas bruk[2], och med allt hvad för öfrigt om Nordens tro och gudasaga är oss bekant. Hvad som består detta prof, måste vara äkta. — Det finnes dessutom äfven i detta ämne vissa allmänna ledande grundsatser. Så bevisar t. ex. härledningen från Christendomen intet, öfverallt der den bevisar för mycket: och detta är fallet med de
- ↑ De ord vi i detta afseende funnit anmärkningsvärda, äro: Kalkr, (Hymisquida, str. 27, 29. Skirnisför Str. 39, 53, Stockh. Uppl.) ett nyare ord, bildadt af det Latinska Calix, Anglosax. Calic, Cælc, — Skillingr, skilling (Thryms Quida Str. 34) af det Angelsaxiska Scylling eller Shilling, samt töflur, (Völuspá str. 61) af tafla, Anglosax. tæfl, det Latinska tabula. Alla synas från Angelsaxiskan vara inkomna i det Nordiska språket, men kunna i det samma vara äldre än christendomens införande i Norden.
- ↑ Förstås i synnerhet de Äldres, från hvilka Edda uttryckligen förmanar de yngre skalderna att ej aflägsna sig.
nemligen: Atlamál str. 101 (eller 106 i Stockh. Upplagan af den äldre Edda), der ordet kista synes förekomma i den christliga bemärkelsen af likkista, är icke bevisande, då kistan här förenas med begrafning i skepp. Att sätta den döde i ett fartyg in i högen, var ostridigt ett hedniskt bruk. Ifr. Landnáma p. 72.
