Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
244
kända skalders sånger om de hedniska gudarna styckevis bibehållna, och desse skalder äro, såsom man kunde vänta, alle från hedniska tiden, någre äfven äldre än Isländarne. Thiodolf af Hvine, som vid Harald Hårfagers hof söng Ynglingatalet, har diktat flera mythiska sånger[1]. I allmänhet är de äldsta kända Skaldernas språk utmärkt af den största rikedom på bilder, hämtade ur Mythologien. Det gamla Bjarkamal har inom trenne strofer ej mindre än femton mythiska benämningar på guldet[2], af hvilka hvar och en förutsätter
- ↑ En om Thors bedrifter, kallad Höstlanga: en annan om Idunas bortröfvande. Fragmenter af bägge, bibehållna i Skalda, äro särskildt utgifna af Scule Thorlacius (Ant. Boreal. Spec. VI). Eilif Gúdrunsson, skald hos den hedniske Håkan Jarl i Norrige, har äfven diktadt ett quäde till Thors ära, kalladt Thors drapa, hvaraf ett ansenligt fragment, som finnes i Skalda, särskildt blifvit utgifvet af Thorlacius. Ulf Uggeson, som lefde vid år 997 (Halfdan Einari Hist. Litt. Isl. p. 49) har besungit mythen om Balder (quedit eptir saugu Balders), äfven om Heimdal och Loke (jfr. Skalda p. 103, 105).
- ↑ Skalda s. 154. I Saxos parafras på Latinska vers, hvari han sjelf säger sig gifvit meningen ej orden af detta gamla i hans tid ännu erinrade quäde (earundem sententiarum intellectus Danici cujusdam carminis compendio digestus, a compluribus antiquitatis peritis memoriter usurpatur. Saxo L. II. p. 38) förekommer också detta ställe om Rolf Krakes gifmildhet, ehuru ej ordagrannt. Oaktadt den uppenbara godtycklighet, hvarmed quädet af Saxo blifvit behandladt, stöter man dock
