slagtordningen[1], hvilken, enligt Tacitus, äfven Germanerne iakttogo[2], och åt Oden lofvar Harald Hildetand alla af sig i strid fällda männer[3]. Hadding föres lefvande till underjorden för att skåda de ställen der han efter döden skulle vistas. Genom mörker och töcken kommer han till ljusa och grönskande nejder: en bro förer öfver en flod, hvars strida, blåa böljor hvälfva med sig åtskilliga slags vapen: på andra sidan kämpa tvenne krigshärar: han får veta, att de, som stupat i strid, här oupphörligen förnya sin lefnads bedrifter[4]. — Hvem igenkänner ej i denna beskrifning
- ↑ Digestis in cuneum catervis. L. I. p. 17. in coni sive pyramidis acumen, L. VII. p. 138, der man finner en utförlig beskrifning af denna slagtordning, hvilken äfven, L. VIII. p. 146, kallas Acies corniculata. Utaf formen af en vigge, eller tryne, hette detta i norden att svinfylka hären. Sögubrott om Bråvalla slag, s. 23.
- ↑ Acies per cuneos componitur. German. c. 6.
- ↑ Saxo L. VII. p. 138.
- ↑ L. I. p. 16. Stridsöfningarna utmärka Valhall, om
hvilket det också heter i Grimnismál str. 9, att det
har
Tak af spjutskaft räffladt,
Sal med sköldar täckt,
Brynjor å bänkarna bredde.Afzelii Öfvers. s. 39. För öfrigt öfverensstämmer Saxos beskrifning nästan drag för drag med beskrifningen i Edda, Dæmis. 49, af Hermods fart till Hel för att söka Balder. Han rider genom mörka och djupa
