innandömen, så torde man deremot ej kunna säga, att den i samma mån befordrar den fruktbarhet, som frodas i dagens strålar, Det stora inflytande, som grundens beskaffenhet öfvar på vextligheten, blir af Naturforskaren allt mer erkändt; och Sverige företer flera exempel, att ombyten i detta afseende, hastigt och inom en liten rymd, kunna förorsaka förvånande skilnader i alstringsförmåga. En föga djup, på uråldrig hällegrund hvilande jord, sjelf ofta mest en grusad granit, skall i allmänhet förgäfves i naturlig fruktbarhet täfla med den, som betäcker en grund, hvilken med vexternas näringsämnen lättare sig förenar. Från denna Svenska jordens allmännaste beskaffenhet göra visserligen våra bördigaste bygder undantag. Också hvila dessa på de närmast i ålder gående, så kallade Öfvergångsbildningarna, Kalk, Lerskiffer o. s. v. hvilka beteckna trakterna kring Sveriges största sjöar. Af de yngsta, för vextligheten äfven mest gynnande, bildningar erbjuder i hela riket nästan endast Skåne spår. Dock visar sig en gammal odlings stora inflytelse på fruktbarheten äfven i många af naturen mindre lyckligt begåfvade nejder. Denna fädernejordens egna beskaffenhet bidrager, ej mindre än luftstrecket, att af Svenska åkerbrukaren jämnförelsevis fordra större
