kriget är han olycklig mot Balder. Denne har nu blifvit Konung i Dannemark, men trånar bort af kärlek till Nanna[1], under det Hother ej blir bättre till mods, man vet ej rätt om af misstroende till Nanna, eller af sorg öfver krigslyckans ombytlighet. Nornorna vilja trösta honom med den försäkran, att lika mycket blod flutit på båda sidor. Efter det sista slaget mot Balder, hvilket natten slutar, förmår han dem slutligen genom list att meddela sig en trolldryck, och lyckas då att med ett dertill enkom utkoradt svärd dödligt såra Balder, hvars kropp eljest var helig, så att den ej ens af jern kunde skadas. Hel[2] uppenbarar sig för Balder och hembjuder honom till sig: han dör, och begrafves i en hög, hvilken folket i Dannemark ännu i Saxos tid kallade Balders hög[3]. — Ingen
- ↑ Han plågades i synnerhet af rysliga föreställningar om nätterna, Saxo p. 42. Äfven Edda och Vegtamsquida tala om Balders „svåra drömmar.”
- ↑ Underjordens gudinna, hos Saxo Proserpina.
- ↑ På begrafningen, då Balder lades på bål i alla gudarnes närvaro, finnes en präktig beskrifning i Edda. Några hade i Saxos tid försökt att öppna Balders hög för att finna skatter, men blifvit, såsom det troddes, genom en öfvernaturlig händelse, hvilken Saxo tillskrifver de gamla afgudarnas trolleri, afskräckta. ibid. p. 43. Balders hög i Dannemark, hvars läge nu ingen vet, (Baldersbrönd heter en by i nejden af Köpenhamn)
