bland folket. Gudasagan var således äfven i folktron ingalunda så enkel och fattig, som de föregifva, hvilka derutinnan söka ett skäl att såsom oäkta misstänka Mythologiens rikedom. Med denna mångfald och rikedom, är det lika förklarligt att våra förfäders gudstjenst visar olika sidor, som att Oden sjelf — han må nu ursprungligen varit eller sedermera blifvit föreningsbandet i denna gudaskara — ej alltid framträder i denna högsta egenskap, utan stundom synes stå tillbaka för andra gudar, än åter dyrkas mera enskildt såsom krigsgud. Äfven i den Isländska folktron var likväl Oden Gudarnas fader[1], och offer samt löften åt honom omtalas[2], ehuru hvarken bilder eller tempel. Likaså i Norrige, der Thor dyrkades såsom landets Gud[3]; men likväl vid offergillen[4] första skålen helgades åt Oden, till seger och
- ↑ „Här sitten J Odins söner” (Herians synir) säger Helge åt gudarna i det uti Helges och Grims saga beskrifna templet på Island.
- ↑ Thattr om Halfred Vandrådaskald. Müller l. c. III. 272.
- ↑ Thor synes just vara den landets Gud (Landáss) hvilken förekommer i Egils förr anförda förbannelsesång mot Norska Konung Erik Blodyxa, der flera gudars namn eljest, men ej Thors, anföras.
- ↑ Se beskrifningen på Trondernas Offergillen hos Snorre Sturleson Heims kr. Håkan Adalst. Saga c. 16.
