Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
291
synas tillegnat sig åtskilliga gudar af de Skandinaviska folken, och haft andra med dem af ålder gemensamma; tillägger man att bevisen om de Nordiska gudarnes vidsträcktare dyrkan ej äro inskränkta till Odens egen, att man återfinner Thors namn hos Kelter, Germaner, Vender, Finnar, Tartarer, Lappar[1], hans gemål Sif hos både Vendiska och Tyska folkslag, Frea, Freya hos
- ↑ Thors dyrkan synes ha varit ganska vidt utbredd. Han påminner om Taranis, den Keltiske Jupiter Tonans (Taran: åska på Armoriska eller språket i Bretagne. Ihre. Gloss. Proem.), om de Estniska Finnarnas Tara eller Tara-pyhha — (den helige Tara) som råder för åskan och väderleken (Mone, Gesch. des Heidenthums im nördl. Europa T. I. s. 74) — Lapparnas Tiermes och Torden (Ganander l. c.), Wogulers och Ostiakers Tarom eller Torom, Tschuvaschernas Tora. Turkmannernas Täri (Jul. Klaproth, SprachAtlas till Asia Polyglotta. Paris 1823, Tab. XIV XXIX). Münter (Kirchen Gesch. von Dänemark u. Norwegen I. 14) berättar sig ha erhållit från Petersburg en afbildning af Tschuvaschernas Thor. Den liknar en Indisk afgudabild och har ingen af den Nordiska Thors attributer. Hos Saxarna kallades Thor ock Thunær
Mythologien. Ibland de Vendiska gudanamnen finnes ett (Opora) skrifvet med Grekiska bokstäfver, hvartill anledningen förklaras af Thunman. Nord. Völk. p. 302.
