Sida:Svea rikes häfder.djvu/312

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

290

Saxer, Angler och Friser^[1] ja om Vendiska^[2] och Lettiska^[3] folkslag vid Östersjön, hvilka

↑ Suhm. Om Odin, s. 59. Finn Magnusen. Edda I. 13.
↑ Ordericus Vitalis (från sednare hälften af 11:te årh.) säger att uti Leuticia ett talrikt folk dyrkade Guodenen, Thur och Frea. Du Chesne Hist. Norman. Scriptt. p. 513. Guodeven är Guoden, Guodan, såsom namnet äfven läses hos Paullus Warnefridi l. c. I. 9. Lentici eller Lutici, som ock kallades Wiltzi, voro ett Vendiskt folk vid Östersjön, deladt i 4 stammar, af hvilka tvenne Kyzini och Circipani bodde vester om Peenefloden, tvenne andra Tolenzi och Rhedarii emellan Peene och Oder, och hos dessa sednare var den bekanta staden Rhetra, sätet för deras afgudadyrkan (sedes idololatriæ). Jfr. Helmold. L. I. c. 2. hvilken är ett samtida vittne. Rhetra förstördes sist år 1150 eller 1157, så att endast Rhetraberget, en kulle vid byn Prilwiz och Neubrandenburg påminte om läget och namnet. Der funnos mot slutet af 17:de årh. ett antal Wendiska afgudabilder, hvilkas äkthet bestyrkes af sammanhanget med både Orderici Vitalis och Helmolds berättelser. Dessa bilder äro af metall, med påskrifter af ett slags Runebokstäfver, som erinra oss att Isländarne äfven tala om Vendiska Runor (Vindarúnir). De på bilderna skrifna gudanamnen äro förklarade af flera, sist af Arendt, Grossherz. Strelitzisches Georgium Nordslavischer Gottheiten. Minden 1820, 1 ark i qu. Man finner ibland dem, jemte åtskilliga rent Slaviska gudomligheter, äfven Tara (Thor), Sieba (i Nordiska Mythologien Sif, Thors gemål), Othin, Voda (två särskilda bilder), Balduri (Balder), Hela (Hel, Underjordens gudinna hos Skandinaverna). Äfven Odens Korp förekommer afbildad under namnet Gestrab, hvilket förklaras med andans tjenare och hvarvid man ihogkommer Hugin och Munin (hog och minne), såsom Odens korpar heta i Nordiska
↑ Oden med sin korp (i Norden kallades han också Korpegud, Edda Dæmis. 38) dyrkades enligt de nämnda inskrifterna äfven i Romowe, hufvudorten för de Preussiska Letternas gudstjenst. Vi ha ofvanföre s. 110 nämnt hypothesen att Waidevuth eller Widevud var Vidernas Wodan.

[1] Suhm. Om Odin, s. 59. Finn Magnusen. Edda I. 13.

[sida290-2] Ordericus Vitalis (från sednare hälften af 11:te årh.) säger att uti Leuticia ett talrikt folk dyrkade Guodenen, Thur och Frea. Du Chesne Hist. Norman. Scriptt. p. 513. Guodeven är Guoden, Guodan, såsom namnet äfven läses hos Paullus Warnefridi l. c. I. 9. Lentici eller Lutici, som ock kallades Wiltzi, voro ett Vendiskt folk vid Östersjön, deladt i 4 stammar, af hvilka tvenne Kyzini och Circipani bodde vester om Peenefloden, tvenne andra Tolenzi och Rhedarii emellan Peene och Oder, och hos dessa sednare var den bekanta staden Rhetra, sätet för deras afgudadyrkan (sedes idololatriæ). Jfr. Helmold. L. I. c. 2. hvilken är ett samtida vittne. Rhetra förstördes sist år 1150 eller 1157, så att endast Rhetraberget, en kulle vid byn Prilwiz och Neubrandenburg påminte om läget och namnet. Der funnos mot slutet af 17:de årh. ett antal Wendiska afgudabilder, hvilkas äkthet bestyrkes af sammanhanget med både Orderici Vitalis och Helmolds berättelser. Dessa bilder äro af metall, med påskrifter af ett slags Runebokstäfver, som erinra oss att Isländarne äfven tala om Vendiska Runor (Vindarúnir). De på bilderna skrifna gudanamnen äro förklarade af flera, sist af Arendt, Grossherz. Strelitzisches Georgium Nordslavischer Gottheiten. Minden 1820, 1 ark i qu. Man finner ibland dem, jemte åtskilliga rent Slaviska gudomligheter, äfven Tara (Thor), Sieba (i Nordiska Mythologien Sif, Thors gemål), Othin, Voda (två särskilda bilder), Balduri (Balder), Hela (Hel, Underjordens gudinna hos Skandinaverna). Äfven Odens Korp förekommer afbildad under namnet Gestrab, hvilket förklaras med andans tjenare och hvarvid man ihogkommer Hugin och Munin (hog och minne), såsom Odens korpar heta i Nordiska

[3] Oden med sin korp (i Norden kallades han också Korpegud, Edda Dæmis. 38) dyrkades enligt de nämnda inskrifterna äfven i Romowe, hufvudorten för de Preussiska Letternas gudstjenst. Vi ha ofvanföre s. 110 nämnt hypothesen att Waidevuth eller Widevud var Vidernas Wodan.

[1]

[2]

[3]