på himmelen, att de skulle fara hvarje dygn omkring jorden. Natt far förut med den häst, som heter Rimfaxe, och hvarje morgon daggstänker han jorden med skummet af sitt betsel. Dags häst heter Skinfaxe: hela luften och jorden lyser af hans man. Sols och Månes gång styres af Mundilförs dotter och son, hvilka fadren hade uppkallat efter de bägge himlaljusen och gudarne derföre fråntogo honom och satte upp på himmelen. Månen tog från jorden två barn, Bil och Hjuke, som kommo från en brunn och buro en så på sina skullror. Man ser dem än i Månen[1].
Jorden är flat och rund. Deröfver hvälfver sig himmelen, under hvars fyra hörn gudarne satte fyra dvärgar, som heta Öster, Väster, Norr och Söder. Vid Nordliga ändan af himmelen sitter jätten Hräsvelg (likslukaren) i en örns skepnad. När han flägtar med vingarna utgår vinden öfver menniskorna[2]. Utomkring jorden är „den djupa sjö” eller verldshafvet. Ytterst utmed dess stränder fingo Jättarne land; emot dem upprestes innanföre en vall rundt omkring till värn[3]. Det är Midgård:
