utanföre är Utgård. Det förra gudars och menniskors verld: det senare, i synnerhet åt norden, jätteslägternas. Der under verldsträdets yttersta rot, i mörkrets och köldens rike, hvarur bedöfvaren, sömnen uppstiger hvarje natt och nedslår folken på jorden[1], hvila ock dvergarne[2], hvilke först hade quicknat såsom maskar i Ymers kött, men sedan med gudarnas vilja fått förstånd och menniskoskapnad[3]: der bo med dem Svartalferne[4] och de profetiska jättinnor, Gygior, Völor, hos Hel i underjorden, hvarur de genom besvärjning kunna uppkallas[5]. Men Ljusalferne, skönare än solen, bebo den höga himlen, „den vidtblånande”[6], hvarest palatset Gimle ej af Surturs låga skall skadas. Ty det gifves nio himlar[7]. Det gifves nio verldar[8] bebodda af
- ↑ Hrafnagaldr Odins str. 13.
- ↑ Hrafnagaldr Odins. str. 26. De vistas eljest ned i jorden och i stenar.
- ↑ Dæmis. 14.
- ↑ Hrafnagaldr Odins l. c.
- ↑ Vegtanisquida str. 8, 9, 10.
- ↑ Vidbláin. Dæmis. 17.
- ↑ I Völuspá sägas himlarne vara nio, str. 2. och så många uppräknas även i Skalda s. 222.
- ↑ Völupsá l. c. Vafthrudnismál str. 43. Alvismál str. 9.
