Midgårdsormen, som han kastade i hafvet, i hvars djup den ligger kring alla land och biter sig i stjerten, samt Fenris Ulfven, hvilken gudarna lyckades att binda[1]. Af samma slägt äro de tvenne Ulfvar, som oupphörligt förfölja Sol och Måne; ty Jättarne söka vinna både dessa och den sköna Freya af gudarna[2]. De bortröfva Iduna, genom hvars äpplen gudarna föryngras, så att desse begynna bli gråhårige och gamle, tills Lokes list, som vållat gudinnans bortröfvande, äfven måste utverka hennes återlemnande[3]. Jättarne hota att försänka Asgård, att flytta Valhall till Jotunhem och dräpa alla gudarna[4]; de blanda hela luften med gift och blod[5]. Thor rensar den med sin ljungeld, bryter allt aftal och förening[6], och begynner denna segrande kamp mot denna onda ätt, hvars särskilda uppträden de gamla skalder besungit, och som fortsättes af de från gudarna härstammande hjelteslägterna på jorden.
Sida:Svea rikes häfder.djvu/350
Utseende