Sida:Svea rikes häfder.djvu/350

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
328

Midgårdsormen, som han kastade i hafvet, i hvars djup den ligger kring alla land och biter sig i stjerten, samt Fenris Ulfven, hvilken gudarna lyckades att binda[1]. Af samma slägt äro de tvenne Ulfvar, som oupphörligt förfölja Sol och Måne; ty Jättarne söka vinna både dessa och den sköna Freya af gudarna[2]. De bortröfva Iduna, genom hvars äpplen gudarna föryngras, så att desse begynna bli gråhårige och gamle, tills Lokes list, som vållat gudinnans bortröfvande, äfven måste utverka hennes återlemnande[3]. Jättarne hota att försänka Asgård, att flytta Valhall till Jotunhem och dräpa alla gudarna[4]; de blanda hela luften med gift och blod[5]. Thor rensar den med sin ljungeld, bryter allt aftal och förening[6], och begynner denna segrande kamp mot denna onda ätt, hvars särskilda uppträden de gamla skalder besungit, och som fortsättes af de från gudarna härstammande hjelteslägterna på jorden.

  1. Edda Dæmis. 34.
  2. Edda Bragarædur.
  3. Dæmis. 12, 42.
  4. Skalda s. 107.
  5. Völuspá str. 23. enligt Finn Magnusens öfvers.
  6. Ibid.