Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
329
Men ännu är gudaväldet säkert, så länge Balder den gode, så länge Valhalls[1] väktare lefver. Denne Odens och Friggas son är så fager och glänsande, att allt lyser af honom[2], den visaste, vältaligaste och mildaste af Asarna; i hans grannskap tåles intet orent, och hans domar äro orygglige. För sitt olycksöde kallas han ock af Skalderna den „blodige guden”[3] och „tårarnas gud”[4]. Svåra drömmar bebådade honom sjelf detta. Spådomar förutsade hans död, och de bekräftas, då Oden sjelf rider till Hels boning och med runor och trollsång väcker ur grafhögen den gamla spåquinnan[5].
„Jag såg Balders
den blodiga guds,
Odens sons
dolda öde”
säger Vala[6]. Frigga tog då ed af alla
