Sida:Svea rikes häfder.djvu/352

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
330

väsenden, af eld, vatten, jern och alla malmer, jord, stenar, träd, sjukdomar, djur, foglar, gift och ormar, att de skulle skona Balder. När detta var skedt, föllo Balder och Asarne på det skämt, att han skulle ställa sig midt i deras församling, och de andra skjuta, hugga eller kasta på honom. Ingen ting skadade honom, och alla tyckte detta vara honom en stor ära; men Loke förtröt det. I en quinnas skapnad gick han till Frigga i hennes sal, omtalte uppträdet, får veta orsaken, och frågar om alla ting svurit att ej skada Balder. Frigga svarade: Vestan för Valhall vexer en telning som heter Mistelten[1]; den syntes mig för ung

  1. Mistel, — i Vestergötland ännu Mistelten, på Tyska Mistel, på Engelska Misseltoe, Viscum album Linn., en märkvärdig parasit-vext på Ek, men äfven på Lind, Hassel, Äppleträd och Barrträd, — förekommer i södra och medlersta Sverige, vanligast till en eller två fots höjd, men har på öar i Mälaren blifvit funnen två till tre alnar lång (Wahlenberg). Den är ständigt grönskande. Af de hvita bären göres Fågellim. Mistelten var i den Druidiska religionen helig. En viss dag på våren steg den förnämste Druiden opp i Eken och afskar vexten med en helig knif. — Såsom Balders död genom den blinde Höder (jämte likartade gamla myther hos andra folk,) närmast är en symbol af det genom solens sänkning och ljusets aftagelse bortdöende året, så synes Mistelten, utmärkt genom sin ständiga grönska på träd, hvilka vintern eljest beröfvat deras prydnad, symboliserat det nya året, hvilket inträdande med Vintern, på en gång tyckes döda det gamla och tillika lofva ett nytt. Derföre brukas i Wales att om