hans skepp för att deri bränna honom; men skeppet gick ej af stället, så att Jättequinnan Hyrrocken (eldhvirfveln) måste eftersändas från Jötunhem. Hon kom, ridande på en varg och hade huggormar till tyglar, gick fram till skeppet och sköt ut det med ens, så att eld stod deraf och jorden skalf. Balders lik blef nu utburet på skeppet, der ett bål blifvit tillredt. Då hans maka Nanna såg det, brast hon af sorg, och blef lagd till sin man på bålet. Dit fördes ock hans häst och ridtyg: Oden ditlade sin ring. Thor vigde bålet med sin hammare[1] innan det antändes. Många folk bevistade Balders likbrand, äfven Resar och Rimthursar. — Odens son Hermod, som blifvit sänd till Hels gårdar att erbjuda lösepenning för Balder, fick der se sin broder sitta i högsätet hos de döda. Hel svarade, att nu skulle pröfvas om Balder vore så vänsäll, som sagdt blifvit: begreto honom alla ting utan undantag i verlden, så skulle han få återkomma. Då sände Asarne bud öfver hela verlden, att alla måtte gråta Balder ur Hels våld. Alla gjorde det: menniskorna, djuren, jorden, träd, stenar
- ↑ Att Thors hammarmärke var heligt, synes äfven deraf, att det brukades vid den hedniska vigseln, då äktenskap knöts. Thrymsquida str. 32.
