Sida:Svea rikes häfder.djvu/360

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
338

herrligt grön.
Forsar falla,
Örn flyger deröfver” — —

heter det i Valas spådom[1].

Solen har, innan hon af Ulfven uppslukades, födt en dotter, lika skön, hvilken när gudarna dö, vandrar sin moders bana[2]. Tvenne menniskor ha döljt sig i Hoddmimers skog undan Surturs låga[3]. De nära sig af morgondagg, och nya slägter skola från dem härstamma. Utaf Asarna äro ännu Odens söner Vidar och Vale, den ene sin faders den andre Balders hämnare, vid lif. Dem har ej elden och vattnet kunnat skada. De bo på Idaslätten, der som Asgård förr var. Till dem komma Mode och Magne, söner af Thor, och medhafva hans hammare[4]. Balder och hans baneman Höder återvända från Hel. De sätta sig tillsammans och ihogkomma de stora efterdömen från fordna

  1. ↑ Völuspá str. 59.
  2. ↑ Vafthrudnismál str. 47.
  3. ↑ Ibid. str. 45. De kallas Lif och Lifthraser.
  4. ↑ Ibid. str. 51. Völuspá nämner, jämte Balder och Höder, endast Häner. Äfven Njord, som kallas den menlöse (meinsvanr, Grimnismál str. 16), skulle efter Ragnarök återkomma till de visa Vaner. Vafthrudnismál str. 39.
Hämtad från ”https://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Sida:Svea_rikes_häfder.djvu/360&oldid=478721”