Kring verldsträdet rasar
Ångornas hetta.
Höga lågan leker
med sjelfva himlen”[1].
Men fast himmel och jord och hela verlden uppbrännes, och alle gudar dö och alle Einheriar och allt menniskoslägte, skall likväl hvarje menniska lefva i någon verld evinnerligen. Ty ännu finnas många goda och många elaka hemvist. Bäst är att vara i Gimle i himmelen: lätt är för dem som älska en god dryck att få den i den sal som heter Brimer: en annan god sal, som kallas Sindre, står på Nidafjällen och är af röda gullet. I dessa salar skola gode och dygdige män bo; men menedare, mördare, förförare skola i ormesalen på likstranden vada i etterströmmar[2].
Lefva då ännu några gudar? Gifves då ännu någon himmel och jord?[3]
„Upp ser hon komma
ännu en gång
Jord utur hafvet
