Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
365
annat håll, förklaras[1]; och man påminner sig att Berserksraseriet utmärkte hans män[2]. Att Freya gråter och hennes tårar äro guld, gör den ädlaste metallen — sjelf en sinnebild och påminnelse af ljuset, — till ett foster af Naturens längtan och sorg öfver den aflägsnade solen: en af de skönaste bilder, som någon Mythologi någonsin skapat; men dessutom märkvärdig, emedan deri ligger en interessant historisk vink. Att ibland guldets stående benämningar i det Nordiska skaldespråket Freyas gråt, vattnets eld, flodernas låga[3] så ofta förekomma, är tydligen ett minne af guldförande floder, ibland hvilka hos de Gamle flere Kaukasiska räknades[4]. Vi
- ↑ Wodan, id est Furor. Adam Bremens. c. 233. el. 92. (En annan läsart: Fortior, ger föga någon mening.) Od är det Tyska Wuth. Att eljest Oden, Woden, Guoden, Godan, (namnet förekommer på alla dessa och än flera sätt) är i grunden detsamma som det så vidt utspridda ordet: Gud, har Hallenberg visat. Disquisitio de Origine Nominis Gud ex occasione Nummi Cufici. Stockh. 1796. pp. 57. 71.
- ↑ Yngl. Saga, c. 6.
- ↑ Skalda. ss. 128, 129. Guldet kallas vattnets eld; liksom solen himmelens och luftens eld, „eldr himins oc lopts”. Ibid. p. 126.
- ↑ Strabo, L. XI. p. 499. Ed. Casaub.
