Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
366
skulle således i Freya återfinna den gamla Asiatiska Naturgudinnan just i de trakter, dit så många andra af våra forntidssagor hänvisa; och om hon hos våra förfäder het Vanadís[1] af ett Don flodens Nordiska namn, så förekommer äfven hos de Gamla en Aphrodite, hvars namn påminner om samma flod[2].
- ↑ Skalda s. 119.
- ↑ Sn. Sturleson säger att Vanahem låg vid Tanais, som kallades Tanaquísl eller Vanaquisl (den Vaniske floden) liksom Freya kallades Vanadis, (den Vaniska gudinnan). Men nu förekommer hos de Gamla en Tanaidisk Venus, Aphrodite Tanais, i genitiven Tanaidos (Clemens Alexandrin. Admonitio ad Gentes, p. 43, Ed. Sylburg.) och en Tanaitis dyrkad såsom Kärlekens gudinna af Armenierna, (Eustathius ad Dionysii Periegesin, v. 846, Oxoniæ 1697, p. 257). Häremot har väl blifvit invändt, att detta är den Armeniska och Persiska Anaitis, och att de andra nyss anförda namnen skulle vara falska läsarter, (jfr. Creuzer II. s. 25). De skulle ej då förekomma lika hos tvenne olika författare; och då dyrkan af den Tauriska Diana (i grunden samma gudomlighet) hade spridt sig från nu varande Krim till Rom (Vossius, l. c. I. 162); hvarföre skulle ej den Tanaidiska Veneris dyrkan kunnat tränga till nästgränsande nationer, i synnerhet om dessa tillika kände samma gudinna under andra namn? Hos Clemens Alexandrinus är fråga om en för Perser, Meder och Sarmater gemensam religion; men Diodorus Siculus (II. 90.) talar om Mediska Sarmater. De bodde norr om Kaukasus vid Tanais, och på östra sidan om denna flod, och vi skola snart i dem igenkänna ett med Göterne förbundet folk, Alaner.
