nämnas redan i Augusti tid ibland folken vid Mæotiska sjön[1], hvarest Byzantinske författare i allmänhet sätta Göternas gamla hemland[2], och der lemningar af dem ännu funnos i femtonde och sextonde seklerna[3]. De östlige Göterne kallades
- ↑ Dionysius (Periegesis vv. 302—5) nämner ibland folken emellan Ister och Mæotis äfven Germaner (Γεςμαυοί) och kan dermed blott mena Göter, då han särskildt anför Bastarnerna, hvilka eljest äfven voro en Germanisk Stam och af ålder funnos i dessa trakter. Den nämnde geografen lefde under Augustus, såsom synes af Plinius (Hist. Nat. L. VI, c. 27), som omtalat honom.
- ↑ Procopius D. B. G. L. IV. p. 419. Antiquas Gothorum sedes in regionibus Mæoticæ paludi vicines et inde magis ad Septemtriones sitis quærendas esse, ex pluribus Scriptorum Byzantinorum locis colligitur. Stritter, Memoriæ Populorum olim ad Danubium, Pontum Euxinum etc. e Scriptt. Hist Byzantinæ, T. I. p. 1.
- ↑ Nemligen af de så kallade Gothi Tetraxitæ, som quarblefvo vid Mæotis. Byzantinske författare nämna ännu år 1421 Göter på Krim, hvilket till en del kallades Gothia. Detta omtalas äfven af Venetianska Adelsmannen Josaphat Barbaro vid år 1436, och hans Tyska
Götiska folk såsom Italiens besegrare under Odoaker. „Odoacer, genere Rugus, Thorcilingorum, Scirorum, Herulorumque turbis munitus Italiam invasit”. Jordanes de Regnor. Success. c. 103. Jfr. de Reb. Get. c. 46. Att Jordanes, D. R. G. c. 50, synes räkna dem ibland Alaniska folk, är, såsom vi få se, intet bevis mot deras Götiska slägtskap. Gatterer anser äfven Ptolemæi Caryones, i grannskapet af Scirerna vid öfra Tanais, för Taruones, Teruingi, ett Götiskt folk. De Sarmatica Lettic. Popul. orig. l. c. §§ 72, 73.
